Шведски език
Min far, Alexander Gasponi kallades oftast superoligarken, även gudfadern, själv hade jag sedan länge döpt honom till despoten, hustru- och barnmisshandlaren. Mitt innersta hatade honom lika mycket som motsatsens känslor fanns för min älskade mamma. Fadern var en känslomässigt avstängd typ som aldrig skänkt en klapp, däremot gärna misshandlat min bak, helst med en rem av läder. Mannen älskade verkligen att hata. Superoligarken ville utöka sitt imperium via uppköp av tvĺ oljefält pĺ Berings hav, toppolitiker och tjänstemän bjöds flott in till vĺr vackra vĺning, jag kunde inte motstĺ frestelsen att spela in konversationen mellan fadern och mutkolvarna. Rysslands president, Vladim Putnip kommer in i bilden, superoligarken och jag möter honom pĺ oljeriggen Zatska tvĺ. Nĺgot senare fĺr presidenten signaler om att männen som suttit runt vĺrt middagsbord konspirerat mot honom. Jag Petrov Gasponi, son till superoligarken Alexander bjuds in till Rysslands allra heligaste, Kreml. Mycket händer innan presidenten och jag äter middag tillsammans, ännu mer efterĺt. I mĺnga fall, ond brĺd död, men ocksĺ kärlek.
